Skapa en idyll av ljud

Dette indlæg er finansieret indlæg og indeholder promoverede hjemmesidehenvisninger.

Det finns något med klassisk musik som påminner om naturen. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men något är det med ljudet av instrument som cello, flöjter och liknande instrument som drar tankarna till samma sorts känsla som man får när man är ute och går i skogen.
Tankarna och kroppen fylls med samma sorts känsla av lugn, vitalitet och luftighet i båda fallen. Det känns lite som att man har blivit några år yngre, kanske till och med något decennium när allt synkar helt och hållet. På det sättet är både klassisk musik och skogspromenader ett sätt att ge sig själv energi och kraft i en allt mer stressande vardag.

Speciellt kanske i dessa tider när den världsomspännande oron för det så kallade coronaviruset (SARS-CoV-2, som det egentligen heter) bara växer. Då gäller det att hitta tillfällen och aktiviteter som får vardagen att kännas lite lättare. Framför allt när tanken är att vi inte längre ska träffas så mycket, för att minska smittrisken.

I skogen finns det alltid plats för att hålla avståndet till varandra, precis som i den klassiska musiken. 

Att hitta en riktigt bra låt är lite som att gå på en vandring, om än i det inre, och hitta nya vägar här i livet. För ibland behöver vi bara låta gamla tankar sköljas bort av nya. Lite som att man drar ur proppen på ett badkar och sedan fyller på med nytt vatten. 

Då funkar det ypperligt att sätta på sig hörlurarna och njuta av ett stycke så som Oskar Merikantos ”Kesäillan idylli”. På tre sekunder har plötsligt de trista tankarna plötsligt sköljts iväg och ersatts av nya, friska och energirika sådana.
Titeln översätts till ”Sommarkvällens idyll” vilket väl måste vara en av tidernas mest träffande beskrivningar av vad ett stycke känns som.

Mikael Barani